Här kommer en liten kort introduktion till hur man skriver och får debattartiklar och insändare publicerade. Lycka till! /AT

Less is more
Det kan vara frestande att skriva långa epos om hur illa man tycker om regeringen, något nytt lagförslag eller något nytt och dumt utalande från valfri minister. Mitt råd är: Gör inte det. Less is more. När man bloggar kan man bre ut sig, men i en prasseltidning ska andra också få plats. En kort text har därför mycket större chans att bli publicerad och läses av fler om den blir det.

Läsaren är inte din terapeut
Många använder insändare för att få utlopp för sin egen frustration. Det kan onekligen kännas skönt att få avreagera sig, men den upplevelsen är högst personlig. Andra kan finna den direkt frånstötande. Om du vill övertyga folk om din ståndpunkt är det ofta bättre att räkna långsamt till tio innan man sätter sig ner och skriver. Om du känner att du verkligen MÅSTE avreagera dig, så rekommenderar jag dig att skaffa en blogg. Där är det du som bestämmer spelreglerna.

Utropstecken
Utropstecken är fina skiljetecken som gör sig allra bäst i ental. Den ståndpunkt man vill föra fram blir inte mer sann för att man dränker den med utropstecken. Generellt bör texten vara så stark och tydlig att utropstecken inte ska behövas. Och OM man ändå inte kan hejda sig från att avstå helt från dem, så hejda er åtminstone vid ett enda. (Och då menar jag inte ett i slutet av varje mening, utan ett i hela insändaren.) Utropstecken bonanza försvagar vilken text som helst.

Optimist javisst!
Man kan absolut ta upp integritetskriser, Ipred och annat elände. Det är ju trots allt det vi vill göra folk uppmärksamma på. MEN det är oerhört viktigt att anlägga en positiv och visionerande ton. Berätta gärna om hemskheterna, men se till att avsluta positivt. Gärna med en positiv vision om hur PP kan bidra till att vi alla slipper dessa hemskheter i framtiden. Doom and gloom är bara ett vinnande koncept om man om man producerar katastroffilmer i Hollywood.

En mening bör bara innehålla en tanke, annars blir det lätt rörigt.
Jämför:
”Sverige befinner sig i en integritetskris..”
Och:
”Sverige befinner sig i en integritetskris och Beatrice Ask är en urdålig minister.”

Ett stycke bör bara innehålla en tanke i ett något vidare perspektiv.
Jämför:
”Sverige befinner sig i en integritetskris. Regeringen och Beatrice Asks borde agera för att ta oss ur den. Istället för deras agerande oss än djupare ner i den. De senaste åren har de integritetskränkande lagarna stått som spön i backen. Först kom FRA-lagen, sedan IPRED, datalagringsdirektivet och så vidare.”
Och:
”Sverige befinner sig i en integritetskris. Om Beatrice Ask inte vore en så dålig minister skulle filmindustrin inte få lov att jaga ungdomar för fildelning. Dessutom är FRA-lagen av ondo.”

En insändare bör bara innehålla en övergripande tanke.
Jämför:

A: ”Sverige befinner sig i en integritetskris. Regeringen och Beatrice Asks borde agera för att ta oss ur den. Istället för deras agerande oss än djupare ner i den. De senaste åren har de integritetskränkande lagarna stått som spön ibacken. Först kom FRA-lagen, sedan IPRED, datalagringsdirektivet och så vidare. De har alla en sak gemensam: De tar ingen större hänsyn till människors självklara rätt till en privat sfär även på nätet.

Det är djupt problematiskt att vi har en regering som betraktar internet som en lekplats. För många människor, framför allt yngre, är internet en stor och viktig del av deras vardag. Man jobbar på nätet. Men träffar sina vänner, shoppar, dejtar och studerar via nätet. Internet är ingen lekplats. Det är en arbetsplats, ett socialt forum, en helt nödvändig informationskälla. Idag skickar vi ofantliga mängder personlig information över nätet. Därför är det också viktigt att man där, precis som i världen utanför nätet, gör allt för att bevara människors rätt till en privat sfär.

Internet är fantastiskt. Det är kanske den största uppfinningen som människan skapat. Det är sorgligt att vår regering i första hand betraktar den som ett effektivt sätt att övervaka och kontrollera medborgarna. Det är hög tid att börja ta den personliga integriteten på allvar. Just nu är det bara Piratpartiet som vill använda internet till att bygga ett positivt kunskapssamhälle där den personliga integriteten inte ständigt hamnar i kläm. Därför kommer jag att lägga min röst på Piratpartiet.”

Och:

B: ”Sverige befinner sig i en integritetskris. Om Beatrice Ask inte vore en så dålig minister skulle filmindustrin inte få lov att jaga ungdomar för fildelning. Dessutom är FRA-lagen av ondo. Vi kan inte ha en regering som behandlar oss medborgare på det här viset.

Internet är ingen lekplats. Eller, nu är den mest en lekplats för politiker som vill övervaka oss. Vi andra ska ständigt sättas på plats, medan politikerna gör som de vill och tjänar storkovan på det.

Jag vill kunna skicka mejl till mina vänner utan att Ingvar Åkesson lägger näsan i blöt. Privat kommunikation ska vara just privat. Om Staten tjuvlyssnar på all vår elektroniska kommunikation kommer det i slutändan att gå illa. Vi har ju alla läst ”1984” och sett ”V for Vendetta”.

Det är dags för förändring! Riksdagspartierna är fullkomligt odugliga. det enda vettiga alternativet är PP. Jag tänker minsann rösta på dem och det borde alla andra vettiga människor också göra!!! PP ftw!!!”

Vad är då skillnaden mellan ovanstående texter:
Text A för fram en tydlig tanke: Vi befinner oss i en integritetskris och Piratpartiet kan ta oss ur den.”

Text B för fram ett sammelsurium av tankar: Vi befinner oss i en integritetskris. Beatrice Ask är dum. Politiker tjänar för mycket. Ingvar Åkesson lägger näsan i blöt. Riksdagspartierna är odugliga och insändarförfattaren har bildning och har både läst ”1984” och sett ”V for Vendetta”.

Problemet med den andra texten är att den blir rörig. Det finns ingen ordentlig röd tråd. Halva läsekretsen kommer att undra vem sjutton Ingvar Åkesson är och den andra hälften kommer att känna sig dum för att de varken läst ”1984” ellersett ”V for Vendetta”. 90% kommer dessutom att undra vad PP är. 95% av alla över 25 kommer att undra vad ”ftw ” är. Resultatet blir att nästan ingen kommer att känna sig speciellt sugen på att rösta på det där PP, eftersom dess anhängare skriver i tidningen att man är korkad.

Signaturen är viktig!
Det är viktigt att tala om vem som skrivit insändaren. Det är alltid bäst att ange sitt namn. Har man en position av något slag som kan vara av intresse är det bra att ta med den. Tex:
Per Olsson
Per Olsson, kommunledare för Piratpartiet i Sveg
(Det är i sammanhanget inte viktigt att tala om att man är kassör i den lokala båtklubben eller har varit skolmästare i kulstötning.)

Det går också bra med den enklare varianten, tex:
Per Olsson, pirat

Om man av olika anledningar inte kan eller vill ange sitt riktiga namn går det bra med andra lösningar, tex:
Per, pirat
Pirat
Piratpartist
Internetfantast

Om man vill bli tagen på allvar bör man generellt undvika signaturer som tex:
Arg/upprörd pensionär/ungdom/klingon
Luke Skywalker/Kapten Kirk/Spock (nej, inte ens Xena, Sarah Connor eller Ellen Ripley funkar.)
Aldrig mer v/s/mp/c/fp/m
Pirat mot Beatrice Ask
Pirat-jihad

Hur får man sin insändare publicerad i prasselmedia?
Följ ovanstående råd. Underskatta aldrig korrläsandets ädla konst. Om du mejlar in en insändare med en text som flyter och inte innhåller en massa stav och/eller syftningsfel, så har du redan konkurrerat ut 90% av din konkurrens.

Bli inte deprimerad om din text inte kommer in. Det finns tusen skäl till varför en insändare inte publiceras. Jag gissar att 999 av dem inte har med dig eller din text att göra. Ta det hela med ro och skicka din text till en annan tidning istället.

Här hittar du ännu fler handfasta tips om hur du får din text publicerad.

Lycka till!

Anna
———————-
Anna Troberg
Partiledare